-

the botten is nådd, hur lågt kan man gå, hur lågt kan man sjunka, hur kasst kan man må?
känns förjävligt men börjar bli lite bättre nu min vän.
mår så inihelvete dåligt, har ont överallt hela tiden, känns som att jag bara väntar på att hjärtat ska sluta slå. wooho living on the edge!

va ute på fest igår och träffade på mitt ex. vad gör man i en sån situation? såfort jag kom innanför hans ytterdörr och stod och lyssna på när han och två andra prata, så blev han knäpptyst.. så jag kände att de blev spänt bland allihop så jag gjorde alla en tjänst och gick ut därifrån med en annan kille. hoppas han tog det å helt fel, så han trodde att vi gick iväg å "höll på" så han får sig nån jävla tankeställare om hur han beter sig mot mig..
inget mer å säga för idag bara, är äckligt bakis och har inge liv! nu ska jag kolla på bring it on, woho ;)

jag är faktiskt lite rädd just nu..
sista veckorna så har jag verkligen mått skit dåligt, alltså inte deppig problem dåligt så, utan alltså kroppsligt. jag har haft svinont på olika ställen i kroppen, mest uppåt mot bröst och hjärtat och ibland neråt mot magen.. jag går och tänker på det där exakt hela tiden, och funderar på om det kan vara rökningen? eftersom att jag har astma så hjälper jag ju bara cancern på traven på att utveckla sig typ när jag röker.. kanske är skit töntigt, men är jätte nojjig över det här..
men aja, hoppas det blir bättre snart. annars lär jag väl lyda min kära vän och kolla upp det på sjukhuset eller hälsocentralen. vilket jag verkligen INTE vill...

du som aldrig i hela ditt liv skulle kunna såra mig sa du? men vad gjorde du? sårade mig..
och jag har så många frågor? jag har försökt tagit kontakt på så många vis men du bara skiter i mig? jag vill veta varför, hur, när, vart och precis allting..  du kan inte ha älskat mig så starkt som du beskrev när du bara kan lämna mig sådär, jag förstår inte ens hur du har hjärta till det? men hoppas du är jävligt nöjd med dig själv älskling!! :)

jag var så otroligt ärlig, jag öppnade upp mig för dig? berätta om mitt förflutna? jag gav dig allt jag har och du bara slängde det i sjön utan att ens titta bakåt. du vet hur dåligt skick jag var i när vi träffades, men du gjorde allt så mycket bättre. du hjälpt mig upp ur min grop jag grävt ned mig i.
jag var tillbaka på jorden ett tag, tills du bara puttade ner mig igen.. jag förstår verkligen ingenting, och när du gjort såhär så är du inte ens värd mina tårar, tankar, saknad och ja du är inte ens värd mig..

hoppas du mår bra av vad du gjort !

ojoj jag som skaffade den här för att skriva av mig, blev ju inge av det eller..
händer inte mycket i mitt liv just nu, kan ju börja med att jag har blivit ledsen, besviken och allt vet vad senaste dagarna.
vet bara inte hur jag ska uttrycka mig?
men för det första, killar är INGET att ha.
pappor har INGENTING innanför pannbenet.
brorsor kommer in i puberteten och blir A PAIN IN THE ASS.
har inget mer att säga tror jag?
stay in touch ;)

pojkvänner som träffar sina ex över en fika?
är det fullt ut normalt det eller?
såhär ser jag det, han har en gång älskat den här tjejen och hon har älskat honom, och om dom då träffas över en fika och börjar prata gamla minnen osv så kanske dom bestämmer en till träff och dom faller för varandra igen? right?
hur roligt är det på en skala 1-10 då?
ungefär -0..
det är nog ingen som vill uppleva det.
ska jag behöva gå och oroa mig om vad dom sitter och pratar om på fiket, hon kanske rör vid hans hand, kramar han onödigt många gånger och ja ni vet, småsaker..
nä gillar det inte alls, sånthär gör mig stressad!

jag kan inte sova..
drömde att jag bråkade med min pappa om varför han aldrig tar kontakt med mig osv. och jag minns inte hans meningar men jag kommer ihåg att jag skrek med lite svag och skakig röst med tårar i ögonen.

- ska det vara så svårt att ta upp mobilen ur din jävla ficka och ringa och fråga hur det är med mig?
eller du kanske inte ens vill göra det?

du vill inte veta hur jag mår, eller hur jag har det? för du är så jävla besviken på mig för att jag hoppat av gymnasiet och tycker att jag har förstört mitt jävla liv..
ska jag behöva gå om ett jävla år på en linje som jag inte trivdes på? och få ig i samma ämnen igen för att jag hatar kurserna?
då är det väl för i helvete mycket bättre att jag hoppar av, vilar ett år och kommer upp på fötter efter allt som hänt nu i slutet? du och mamma separera, min första kärlek dog och du tog avstånd.. då är det väl för i helvete mycket bättre att jag hoppar av och börjar på en linje jag trivs på nästa år?

vetefan var du tycker men du ska slippa skämmas över din jävla dotter som inte kan någonting, som är helt jävla värdelös. du slipper helt enkelt, du behöver inte ringa mer för jag packar mina saker och drar härifrån nu PAPPA!!!!
då får jag en smäll på kinden och vaknar av jag får ett slag i mellangärdet som gör att jag tappar luften och vaknar upp med världens panik och letar efter min mugg med vatten i, och letar efter luft med tunga andetag.

den var min dröm och skulle göra vad som helst för att jag inte drömt det..
men på samma gång så har jag lust att åka hem till pappa och skrika allt det där till honom. känns som att allt skulle bli så mycket lättare att inte ha någon kontakt alls med honom istället för att höra från honom var tredje månad typ? har inte hört någon från han sen julaftons helgen nu, är ett tag för att vara min egna pappa.. vem vill ha sån dålig kontakt med föräldrar liksom?